Ett råmanus är inte ett färdigt manus.
Alla är olika, men jag fullkomligt älskar att redigera text. Det är i den här fasen som texten blir konsekvent och trovärdig. Jag ändrar formuleringar, anpassar till berättarens och karaktärernas språk och ton.
Här ser jag också över dramaturgin, ambitionen är att läsaren ska få en bra läsupplevelse. Att läsaren överraskas (så kallade vändningar), att tempot inte är för långsamt eller för snabbt. Är det något som behöver förklaras? Är det något som saknas?
TÅLAMOD är en viktig egenskap när man skriver. Min första roman skrev jag om 13 gånger innan jag skickade den till förlag. Min redaktör och jag fortsatte sedan redigera ett par varv till innan texten sattes och korrekturlästes (då blev det ytterligare ändringar). Idag har jag slutat räkna redigeringsrundor. Jag vet att det blir bättre för varje gång och vem vill inte ge sina läsare en bra läsupplevelse?
I regel stryker jag ungefär 30% av texten i råmanuset när jag redigerar. Därefter lägger jag till minst lika mycket.
En text blir bättre av att bearbetas. TESTA. Skriv en dikt på 10-12 rader. Läs den högt för dig själv. Stryk varannan rad. Vad hände med upplevelsen?