Vad är en bok? Och vad är en ljudbok? Säger sättet man konsumerar en berättelse på något om dess konsument? Inför mitt kommande boksläpp kan jag inte låta bli att fundera över om där finns en skillnad. Och vem skriver jag för?
Om man tittar på listorna så finns där skillnader, absolut. Böcker som recenseras på kultursidorna har långt färre lyssnare än böcker som är ren underhållning. Mord, våld och kärlekstrubbel på pensionatet lockar till lyssning, medan läsare som kräver något av språket eller vill ha tid för reflektion hellre söker sig till den tryckta boken.
Och så har vi fenomenet ”det andra gillar tester jag”, som när vi ska välja restaurang, vi väljer ofta den som redan är fullsatt för vi tror att den är bäst. Överst på streamingtjänsternas sidor och listor de mest lyssnade. Andra faller fort i glömska, vilket gör det osedvanligt svårt att bli lyssnad till om man inte redan har tusentals lyssnare, eller en stor marknadsbudget. Visserligen finns där en backlist men från är hur lyssnare ska hitta den? I bokhandeln får fler genres plats även om de som kampanjas och staplas ofta är de stora förlagens titlar, men där rensas böckerna bort efter några månader i hyllan.
Klart man som författare vill vara på båda ställena. Ljudboksmarknaden växer och fler handlar i bokhandeln (2021).
Men kan en roman vara för både läsare och lyssnare? Jag vill ju tro det. Att en gripande historia hittar sin publik oavsett format. Jag är själv en hybrid, jag både läser och lyssnar – och jag skriver historier jag själv vill läsa, underhållning med något mer mellan raderna. Så nu håller jag tummarna att min historia ska bevisa att läsare och lyssnare kan uppskatta samma.
Ljudboken – för alla?
