Vi kliver in i juni månad. Det har gått nästan fem månader sedan min bok Hela mitt hjärta släpptes – och det är skrämmande tyst. Boken är inte längre en nyhet, förlaget har gått vidare till nästa lansering. Nu infinner sig ett tyst vakuum i författarskapet. En period att tänka och skapa nytt men också en rädsla för att vara bortglömd.
Men så dimper det ner ett mejl. Från Titti som läst min bok och tagit sig tiden att höra av sig och berätta hur mycket hon tyckte om den. Hon ligger i hammocken och gråter och läser. Och några dagar senare skriver Cathrine som lånat ut boken till en kompis som säger att är det bästa hon läst på länge, och några dagar senare skriver Ulla och skriver att boken ger henne hopp.
TACK! Alla ni som hör av er och berättar.
Att det är tyst kanske är så konstigt när allt kommer omkring. Att läsa är inte en aktivitet som hörs vida runt. Den insikten kan jag vila i.