Romanen Jag kan inte sluta gråta är med sitt tema om utmattning ständigt aktuell och perfekt att diskutera i en bokcirkel. Nu inför julen är ämnet mer närvarande än någonsin. Ett fantastiskt sätt att utvecklas och lyfta frågor som annars kan vara svåra att formulera.
Läs och prata om det. Här får ni lite hjälp på traven!
Josefin har under en period arbetat på tok för mycket och till slut säger kroppen ifrån. Hon hamnar i sin egen värsta mardröm, för utmattning är i hennes värld något som drabbar andra, inte henne. Hon börjar söka efter svaren på hur det kunde hända och hur länge ska hon känna så här. Vem har Josefin blivit?
Vilka tecken på utmattning hade Josefin?
Finns det andra tecken man kan vara uppmärksam på?
Vi möter Josefins man, två barn, arbetskamrater och vänner i boken. Beskriv på vilka olika sätt de hanterar Josefins tillstånd.
Finns det några råd du skulle vilja ge Josefin?
Vilken hjälp får Josefin?
Hur skulle du gjort för att hjälpa en vän som drabbas?
Vilka möten blir avgörande för Josefin?
Josefin är van vid att vara duktig och kapabel. Diskutera hur Josefins identitet och självbild förändras i och med sjukdomen.
Vad tänker du om Johans agerande? Till en början? Senare?
Har du känt dig vara i riskzonen för utmattning någon gång?
Genom att vara observant på varningstecken och ställa frågor om hur andra mår så kan vi hjälpas åt att förhindra långvarig sjukdom och psykisk nedstämdhet. Prata med varandra, diskutera och skapa ett öppet klimat där skam och skuld inte hör hemma. Det är ingens ”fel” när någon blir sjuk, det blir bara för mycket för kropp och knopp att hantera. Vi är inte skapta för att utsätta oss för stress och press, känna oro och ångest, under längre perioder.
Ta hand om varandra!