ANNE LILJEROTH
Gör: Författare som gillar att djupdyka i frågor som vi alla kan känna igen oss i.
Aktuell med: ”Hela mitt hjärta”, en relationsroman om medelålders Livia som förlorat kontakten med sina vuxna barn, men efter en hjärtinfarkt börjar ifrågasätta allt (LB Förlag).
Du har berättat att du själv haft en rädsla för att förlora kontakten med sina barn, vilket nu blivit en roman.
– Det som väckte den rädslan var en artikelserie som jag läste i SvD för några år sedan. De intervjuade ett antal människor som alla tappat kontakten med sina vuxna barn. De där vittnesmålen, det va som att sticka en kniv i mig. Det berörde mig, samtidigt som en sak slog mig. De intervjuade förstod inte varför barnen slagit upp kontakten med dem.
– Där började jag skriva om Livia. Det måste ju finnas en orsak. Jag började gräva, vad fanns under ytan. Och det slog mig hur olika människor kan uppfatta händelser. På något sätt blev det ett sätt att bearbeta min rädsla.
Det började med Livia – men sedan fick också hennes barn röster …
– När jag började lägga till barnen, hon har ju tre barn, då var jag också tvungen att lyssna på dem, hur olika de upplevt det som hänt. Jag lärde mig väldigt mycket genom att göra så. Att inte döma, att man inte ska värdera det man ser. Jag vet ju inte hur andra har upplevt en händelse eller relation.
Har det här påverkat din egen rädsla?
– Absolut. Jag har läst mycket om det här, läst vad psykologer säger. Och jag är ödmjuk och tacksam för den relation jag har med mina barn idag, de är 31 och 29 år. Jag tar inte alls det för givet längre. Vi har pratat om det och de har båda vänner som sagt upp kontakten med sina föräldrar. Det är sorgligt vanligt.
– Barn som bryter med sina föräldrar, det är så mycket skam förknippat med det. Man tycker att man har gjort något fel, som blir bruten med.
”Boken om Liva blev ett sätt att bearbeta min egen rädsla.”
Har du något tips på hur man bygger en bra relation med sina barn?
– Psykologen Liria Ortiz har skrivit om det här och konstaterar att det är bra att fråga sig: ”Vad är viktigt för mig: Är det viktigt att ha rätt – eller att ha en relation?” Att lyssna är också viktigt. Ofta är det det man faller på, att man inte lyssnar tillräckligt på djupet.
– Sedan tror jag tyvärr att inte allt går att reparera. Ibland måste man komma till acceptans att det inte går.